Nästan två år av väntan, utredningar, förhandlingar, vittnesmål och rättegångar. Två långa år av dålig sömn, konstant oro, rädsla och ovisshet. Ovissheten är min värsta fiende. Jag klarar inte av det, att inte veta, att inte kunna planera eller slappna av och bara leva.
Jag har stått och tvekat. Är det någon ide att flytta till en stor lägenhet? Är det någon ide att planera semestern och lägerverksamhet? Hur ska det bli? Snälla Gud låt mig veta!! Vilken väg ska jag ta och vart är livet på väg?
Jag har upplevt rädsla. Men ingen som den här. Konstant närvarande, viskande, klösande och tärande. Ibland har jag tappat andan av utmattning och nervositet. Ångestfylld nervositet.
Men nu vet vi.
Liten stannar med oss.
SÅ JÄDRA GLAD JAG BLIR FÖR DIN SKULL! GRATTIS!!!
SvaraRaderaÅååååh!!!!!!! Vad underbart!!!
SvaraRaderaYäy! Underbart!
SvaraRaderaJävlar vad skönt! Pusta ut med en liten tår-skvätt!
SvaraRadera*släpper taget om blå tummar*
Puss
L8
=D Fan va gött vännen
SvaraRaderaMen du!
SvaraRaderaÅh, så glad jag blir.
Nu är han där han hör hemma.
och du kan planera, se framåt.
Jag blev så glad när jag läste det du skrivit.
Kramar till dig och dina pojkar.
Gud i himmelen vilken lättnad och befrielse!
SvaraRaderaÄntligen ett liv som kan bara få vara ju.
Så underbart =)
Mitt hjärta gläds med ditt och din familj!
Varma kramar till dig!
Jippie, nu kanske jag kan slippa kramp i tummar och tår.:)
SvaraRaderaGrattis!!!
Åh, inga ord räcker!!!!!!!!! Jävla små pissord.
SvaraRadera