Babyblues!

Ledig dag. Liten och jag behövde landa lite efter onsdagens besked. Det har nog inte riktigt gått in helt. Inte för mig. Jag känner mig varken lättad eller tacksam. Konstigt va? Min läkare kanske hade rätt. Jag kanske lider av det där stress syndromet i alla fall?

Vi har haft riktigt fint besök här idag. Min kompis R och hans sex månader gamla dotter. Underbara fina gulliga väldoftande glada lilla unge! R är ensamstående med sin dotter eftersom flickans mamma bestämde sig för att dra. Vi, jag och R, hängde mycket för några år sedan. Till min stora förvåning springer vi på varandra för några veckor sedan och det visar sig att han bor 100 meter från mig.

Mannen undrade vem eller vad han skulle oroa sig mest för. Karln som kommer och ska hänga eller den ljuvliga lilla bebisen. Jag påpekade att kombinationen är livsfarlig! En het man med en liten bebis! Oj oj oj..

Nåväl. Jag gjorde inget som skulle kunna äventyra mitt och Mannens förhållande. Men det var jättekul att träffa R och jag är helt och hållet kär i hans dotter. Så nu blir det mycket barnvakt framöver! Stackars Mannen. Han tror nog att det ingår i en kampanj för att föröka sig. Så fåfäng är han trots allt i bland. Allt handlar om honom.

Later!