Lite mera jobba då?

Jag har blivit kallad på intervju. För ett jobb jag inte sökt. Blev så klart lite överraskad men sa ändå att jag skulle komma för jobbet verkade rätt intressant. Har fortfarande ingen aning om vem som skickat det här jobbet min väg eller om någon jag jobbar med nu eller har jobbat med förr har rekommenderat mig till kvinna som vill träffa mig. Så jag drar med mitt CV i högsta hugg och hoppas att jag inte missförstått helt och dom egentligen söker en kärnfysiker. För det vore ju lite pinsamt.

Mår bra. Om man nu ska vara så förbaskat fixerad vid mående. Vi fikade, mös och firade mig tronarvinge i går. Känns overkligt att jag har en son som är myndig om ett år. 17 år. Borde jag kanske känna mig gammal? Nej inte va? Jag känner mest en enorm tacksamhet att han växer upp och har blivit en sådan fin kille. Hans pappa saknar honom jätte mycket, det hördes i telefonen när jag pratade med honom i går. Lillen och hans pappa har påsklov tillsammans och jag tror att dom har det jätte fint. Men lillen längtar hem och jag vill nog att han kommer hem nu. Huset känns lite tomt utan honom öven om det är skönt att ha lite ensamtid med tronarvingen.

Nä nu. Kaffe och sedan iväg på jobbintervju.

Wish me luck. Eller ring polisen om ni inte hört av mig på 24 timmar. Hehe..

Puss på er mina Kära!