Vi är tillsammans igen. Förmodligen den sämsta iden i världshistorien, dömt att misslyckas och jag kommer med all säkerhet få mitt hjärta krossat. Igen.
Till slut gav vi nog båda upp att försöka undvika varandra. Vi går på samma AA-möten, umgås med samma människor och hänger på samma ställen och en kväll hamnade vi på samma fik. När jag gick hem stod jag inte ut. Att inte prata med varandra, inte ens titta varandra i ögonen slet i mig. Så jag skickade ett sms.
"Du var fin ikväll. Jag saknar dig"
Det tog 10 minuter så ringde han och vi pratade i flera timmar. Vi pratade, grät och sa våra förlåt. Sen kom han hem till mig och så fort han gick in genom dörren började jag knäppa upp knapparna i min skjorta.
Det har nu gått en månad. Vi har det fantastiskt. Men inget är förändrat, orsakerna till att det tog slut är kvar. Vi har pratat om det och vi har båda tagit små men viktiga steg för att förändra våra beteenden för om inget förändras kommer vi inte klara det här, det vet vi. Men just nu kör vi bara och njuter av att vara med varandra igen. Två månader utan varandra har gjort oss hungriga. Vi får inte nog av varandra.
Kärlek och galenskap.
Se där ja! Det var på tiden! I dubbel bemärkelse.
SvaraRaderaDu är antagligen helt galen men jag älskar att du är tillbaks!!!
SvaraRaderaKram
Oj, så svårt det skall vara emellanåt det här med livet,känslor och relationer.
SvaraRaderaJag vet inte hur det kommer gå för er. Men jag är ändå glad för din skull här och nu.
Kärlek och galenskap kanske ja, men ändå kärlek!
Kram
Kärlek och galenskap, galenskap och kärlek.
SvaraRadera