Jag har jobbat 12 timmar och har 3 kvar innan jag får åka hem. Tog med med mig datorn idag för jag blir så fort rastlös, orolig och uttråkad när det är lugnt. Det är lite temat i mitt liv just nu. Inte en lugn stund. Inte varva ner för mycket. Mina kollegor uppskattar något oerhört mig just nu.
En kompis till mig tycker att jag ska gå på dejt. Inte för att trösta eller glömma utan för att gå vidare. Han menar att det vore bra för mig att genom en handling visa att jag är färdigt med "krysset".
Vad tror ni?
Jag tänkte på saken. Det vore mysigt med lite bekräftelse men det räcker så. Någon som dyrkar marken jag går på från första sekund och går omkring och drömmer om att få ge mig en riktigt drömkväll. Någon utan förväntningar som förstår att det handlar om mig och mitt brustna hjärta. En trygg stark SNYGG man som inte tar illa upp om jag inte är så särskilt intresserad av vad han "jobbar med då?" Någon som förstår om jag får tårar i ögonen när han frågar om min senaste kärlek. En man som förstår att allt just nu är all about me.
Nä, lika bra att lägga ner den iden. Min fina kompis, som menade väl, har dessutom inte en endaste kandidat för denna föreslagna blinddejt.
Jag drömmer mardrömmar om Han Jag Kallade Mannen.
Sånt här måste få ta tid. Annars får man det i baknacken med ett brak. Jag ska tänka lite på dig om dagarna, så om du får hicka så vet du ven det är och varför :-)
SvaraRaderaFörst landa - sen lyfta!
SvaraRaderaKram
Jag vet inte vad jag ska skriva, men jag är här.
SvaraRaderaDessa förbannade mardrömmar! Det räcker tydligen inte med att uppta tankarna under större delen av den vakna tiden, de jävlarna ska även hemsöka en under sömnen. Buu! på det.
SvaraRaderaFör övrigt är min åsikt att du inte helt ska förkasta idén om att träffa någon. Behöver inte vara något seriös, utan mer ett, förhoppningsvis roligt, sätt att fördriva tiden. Kan ju inte skada i alla fall.
"The best way to get over someone is to get under someone else"
Ovanstående ska naturligtvis tolkas bildligt framför bokstavligt.
Mina Kära Damer: Jag lyssnar på er. OCh är glad att ni är här. Och jag landar nog. Jag har en del att sörja. Honom. Mig. Allt.
SvaraRaderaFB:
När jag separerade för några år sedan sa min sponsor att jag skulle "put another body between you and him" Samma princip va? :) Och då gjorde jag faktiskt det. En stackare som fick vara tröstkille i några veckor. Det funkade. För mig. Inte för honom.
Den här gången känns det inte ens aktuellt. Jag behöver nära mina andra relationer istället. Vill lära känna nya människor, fördjupa dom vänskaper jag har och framförallt vara närmare mina barn.
Att lägga tid på barnen är som regel ett gott råd. Se till att lägga tid på dig själv också. Att fly är ett missbruksbeteende har jag fått lära mig. Det är du för klok och modig för nu!
SvaraRaderaJag tycker Fiskens ord är kloka.
SvaraRaderaAtt möta,acceptera och leva ut sin sorg när den finns där är det modigaste,starkaste och bästa man kan göra för sig själv även om det är grymt jobbigt och känslosamt när man är där.
Du är inte tjatig. Det är en naturlig del av processen att prata om känslorna inuti som ploppar upp även om man på utsidan försöker ge bilden som man tror är den bästa. Att man är så stark. Att man bara kör vidare. Att bara för att man vet att det inte funkade så stänger man direkt av tankar,känslor och hjärta för den personen därefter. För man vill inte verka svag. För man vill inte verka ologisk.
Men i slutändan så är man bara människa.
Och man har rätt att vara det också.
Vi är alla bara människor.
Och det är okej.
Vi finns här oavsett om du känner dig uppåt/neråt,stark/svag,logisk/ologisk,stormig/lugn o.s.v
För vi gillar dig som du är.