Okej.
Jag har läst rea kommentarer angående förra inlägget. Och ni förstår inte alls faktiskt. Men det är kanske inte så konstigt eftersom jag inte riktigt förklarar vad exakt det handlar om. Jag gråter inte för att han växer upp och flyttar hemifrån.
Men jag tar det en annan dag. Jag vill bara säga en sak och nu ska ni fanimej lyssna nog.
HÅLL FÖR HELVETE REDA PÅ VAR DINA BARN ÄR UNDER ALLA EXAMENSFIRANDEN OCH KÖP ALDRIG ALDRIG UT SPRIT ÅT DOM!!!!
Huppla, ord och inga visor.
SvaraRaderaMen med två vuxna barn i familjen (och flera små som står i tur att kliva i tonårsskorna så småningom), kan jag bara instämma.
Själv har jag alltid fått vara den som kör nattaxi, eftersom jag vill ha hem mina telningar och av den enkla anledningen att de inte kommer hem alls annars.
Helst ser jag att de är här hemma med sina kompisar, vilket de hitills gärna varit.
Fast det är klart, vi är begåvade med en extra stuga på tomten där de fått husera relativt fritt...blir lite enklare då.
Håller tummarna för dig, och är övertygad om att det i slutändan löser sig precis som det gjort alla de andra gånger livet varit mörkt.
SvaraRaderaok
SvaraRadera