Jag känner inte mig själv. Från en dag till en annan ändras bilden av vem jag är. Hur får man då ner något på papper som man kan stå för efter en vecka eller ett år? Det känns som att det mesta jag skriver om mig själv till slut blir en lögn. Några dagar, eller till och med ögonblick senare blir jag nästan alltid generad över orden jag valt när jag ska beskriva mig själv.
Nej. Att skriva om mig själv kanske inte är en sådan bra ide trots allt.
Åjovars.
SvaraRaderaJag är huvudpersonen i mitt liv - du i ditt.
Vi har alla en historia att berätta.
Frågan är bara vad vi inte ska berätta...?
Livet svänger hela tiden med lust och med humör. Varför skulle inte skrivandet göra detsamma?
SvaraRaderaDet är precis det som skrämmer skiten ur mig med skrivande. För det skrivna blir hållbart på ett annat sätt än tankar och tillstånd. Efter något år blir det skrivna sant, oavsett vad som hände och hur många tusen olika känslor man kände.
SvaraRadera