Ja må ja leva!

Stormen fyllde 36 år i går.

Och för första gången i min nykterhet ställde jag till med kalas. Jag har inte vågat innan. Rädd att ingen ska komma, rädd att dom som kommer ska tycka att mina bakelser smakar bajs. Rädd för att sitta ensam med 10 liter kaffe och sockerbomber på hela bordet och vänta..

Men i går vart det kalas! Och idag är bordet fyllt av blommor, jag dricker kaffe ur en alldeles underbar ny mugg med Muminmamman på och på min altan står en ny cykel! Cykeln kom mina fina vän Jossan och hennes man Patrik med. En gammal damcykel, med stora däck och en massa rost! I Love It! Precis en sådan jag velat ha.

Mannen köpte en jättefin grön Addidasjacka som jag lite "diskret" pekat på när vi varit på stan. Han ville köpa smycken. Jag sa att smycken kan han köpa till julen istället.

En fin dag.

I dag är jag hemma med Minstingen som vurpat rätt illa på sin BMX i går. Efter ett besök på ett av våra privata vårdinrättningar så är för all del alla sår fixade och återbesöket inbokat. Men jag är ändå övertygad om att privata vårdföretag är i allians med djävulen. Detta sätt att vårda folk som på ett rullande band känns inte så betryggande. Dom som tog emot oss var iofs urgulliga med Minstingen som var ganska skärrad. Men ändå.

Nu ligger jag på kökssoffan med datorn på magen och försöker smälta allt socker från i går. Köket doftar gott av alla blommor och jag känner mig lycklig. Vi ska mysa ihop oss i soffan nu min yngsta och jag eftersom vädret suger kuk idag. Harry Potter och co väntar på oss.

Livet i Casa Storm är under kontroll. Om en vecka flyttar min äldsta. Men det orkar jag inte tänka på nu.

Jag har föresten fått en förfrågan om att skriva en serie. En självbiografisk serie som en kvinna jag känner vill illustrera om jag bara skriver något. Hon köpte en skrivbok åt mig o födelsedagspresent och skrev ett kort med en uppmaning att "sätta i gång och skriva!"

Vad tror ni om det??

Jag vet att jag är tråkigast i världen just nu. Jag kommer igen. Jag har massor med texter i huvudet som väntar på att flytta ut och ner på papper. Men än så länge trivs dom i skallen på mig. Det kommer.

Puss på er mina Kära. Hoppas ni mår fantastiskt.