Lite snabbt då..

Bara så ni vet.

Jag lever. Och jag jobbar. Och jag handlar skor på rea. Och jag lämnar tillbaka dom. Och jag rycker inte ett endast hår från expeditens huvud när hon säger att man egentligen inte får lämna tillbaka något man köpt på rea. Inte ett endaste ett. Im Bruce Lee of Anger management. En sann gigant i konsten att ha tålamod. Andas. Räkna till tio.

Sen pratar jag väldigt mycket om Mannen. Precis så där lagom mycket så att ingen kan be mig hålla käften utan att verka okänsliga. Jag delar ju bara med mig.

Jag ignorerar helt det faktum att personen jag pratar med gäspar, försöker se intresserad ut fast hon helt uppenbarligen räknar ut sitt lönekontos saldo och bara låtsas lyssna.

Jag har bestämt mig för vad jag ska bli när jag blir stor. Men jag är inte så vuxen ännu att jag vågar dela med mig. För jag är så klart livrädd för att misslyckas och se dum ut. Jag ryser bara av tanken. "Titta där går hon som trodde att hon kunde bli en framgångsrik ****** Hahaha!"

I dag sa jag: "Jag är faktiskt förbaskat duktig!" två gånger. Båda gångerna fick jag samma svar. "Jaha? Men bevisa det då och våga lite för helvete!"

Och oj tänker ni vilket fantastiskt inlägg jag levererar idag va?

Jo, jag vet. Jag är förortsversionen av Astrid liksom. Word!

Eller så är jag bara trött så in i helvete.