måndag 3 januari 2011

Ut med det gamla...



...men först lite om nyår.

Det blev en magisk vacker underbar kväll. Det stilla knytkalaset blev en kärleksfest som jag aldrig kommer glömma. 16 vänner kom. Nya och gamla och min allra bästa vän sedan 20 tillbaka var också med och förgyllde allt.

Vi åt, lekte charader, skrattade och dansade i mitt kök. Spontandisko. Ja jag kallar det fortfarande disko vänta och se bara det kommer bli inne igen. "Bort med bordskivan!" skrek jag och bordet blev mindre dansgolvet större och ljudvolymen så hög att vi var tvungna att skrika. Mitt kök är litet. Litet naggande gott och numera ett av Söderorts roligaste Diskon.

Sen skrek vi GOTT NYTT ÅR kramades och skålade i saft.

När tolvslaget slagit och vi kastats in i 2011 satt vi huller om buller på kuddar och soffor och sängen och mös. Jag berättade vad som var bäst med 2010, vad som behöver bli bättre och vad som kännas vackrast just nu.
Dom senaste två veckorna har varit dom bästa. Inte för att dom har varit lättast utan för att dom väckt mig. När jag satt där på min stora golvkudde bland vänner jag älskar och litar på insåg jag hur lycklig jag är. Lyckorus. Hög på hoppet om att det bara kan bli bättre nu.
Jag ska bli bättre på att vara liten och ledsen. Våga gråta utan att vilja dö efteråt.

Det vackraste just nu är just dom som satt där på mitt golv runt mig med mig.. Mina vänner.
Sen delade alla med sig. Vi skrattade, grät och lyssnade på varandras vackraste känslor just nu.

Jag har knappt sovit något sen nyårsafton. I går häll jag mig nära mina vänner, fikade och gick på möten. Jag har inte skrattat så mycket på.. alldeles för länge. Vill inte att den här känslan ska försvinna. Befrielse och insikter. Glädje och tillhörighet.

I dag har jag sett en film med en vän. Nu sitter jag i mitt disko och skriver. Och det fladdrar till lite i mitt bröst. Ni vet sådant där fladder som varnar för ett av livets jävligheter. Sorgen och förtvivlan finns fortfarande där. För jävligt.

Men helgen har varit magisk. Jag sparar den känslan djupt inne i mig så att jag kan plocka fram den klockan 07 i morgon när jag åker till jobbet, tillbaka in i vardagen och rutinerna.

(idag saknade jag honom lite)


(just nu saknar jag honom lite)

(just nu vill jag låtsas och ligga i hans famn)

För jävligt



2 kommentarer:

  1. Jag är så glad för din skull för denna välbehövliga "kärleksfest" med rum för reflektioner och insikter när man landar i kärleken som finns runtomkring! Mera sånt i livet!

    Och förmågan att "vara liten och ledsen och våga gråta utan att vilja dö efteråt" önskar jag att jag kunde bli bättre på också.

    Men det låter som att den där självrannsakan och frågorna är nyttiga. Pain in the ass förbannat jävla jobbiga måhända men i slutändan säkerligen lärorika och givande.

    SvaraRadera

Välkommen tillbaka söta du.