Sitter på jobbet. Mobilen ringer. På displayen står hans namn. Jag fryser. Svarar inte men hinner tänka tusen tankar. Undrar vad han vill varför han ringer vill han ha sina saker ska han får hämta dom NEJ jag låter någon ta dom till honom tänkt om han ringer för att säga att han ligger med en av mina kompisar eller vad fan vill han??!
Jag svarade inte.
Och tankarna fortsatte. Tänk om han vill säga förlåt tänk om han vill prata tänk om tänk om!!
Sen drog jag i snöret ringde en vän och eliminerade några av dom svaren som kom upp.
Det spelar ingen roll vad han vill. Vad vill jag? Jag vill a) kasta mig över luren och säga JA JA JA!! b) skrika så högt jag kan LÅT MIG VARA IFRED!!
Till slut skickade jag ett sms. "jag vill inte ha någon kontakt. Bäst för mig så."
Blir smått besatt av varför. Varför ringer han? Så får jag ett sms tillbaka. "Ja visst jag förstår. jag vill bara säga hur ledsen jag är för att jag sårat dig. förlåt mig"
Sårat mig? Ledsen? Förlåt?
Jag orkar inte ens reagera. Konstaterar bara att det hade varit fint med lite mer "förlåt" när vi var tillsammans. Han klarade aldrig av att ta första steget och säga förlåt. Så varför nu?
Jävla karl
Ja... Ibland kommer dom där förlåten lite väl sent.. Tycker om ditt sätt att skriva. Det gör lite ont, men är väldigt fint.
SvaraRaderaDet ska bli intressant att följa ditt sätt att hantera den prövning du satts inför, att se om du tidigare bara talked the talk, eller om du nu kommer walk the walk. Det sägs att man ska älska en människa för den person vederbörande är, inte för dennes verkliga potential. Detsamma anser jag bör gälla relationer i allmänhet, och kärleksrelationer i synnerhet.
SvaraRaderaHur skulle Einstein göra?
Stormen, kom tillbaka!
SvaraRaderaVad är det för jädra parningsdans ni håller på med? Nog är nog! Det enda som är värt att ångra är saker man inte gjort.
SvaraRaderaTur att ditt bloggande åtminstone inte drabbats.
SvaraRaderaFB: Illa dold ironi? Rädd för att jag ska vara mänsklig och inte "walk the walk"
SvaraRaderaFisken: Om jag bara orkade gå in på hur sjutton det hr funkar. Det är rörigt, svårt och ett mönster som följt mig så länge jag kan minnas.
Jag jobbar som fan på att bryta det mönstret en gång för alla. Med eller utan Mannen. Med eller utan någon som helst man.
Mammamånga: Vill nog skriva något annat tror jag. Ingen aning om vad ännu. Några förslag?
Vad bra att mitt mycket subtila budskap gick fram. Det är just på grund av din mänsklighet som jag med intresse följer denna blogg, samt din visdom och erfarenheter naturligtvis.
SvaraRaderaRingklockans öronbedövande klang startar ytterligare en rond i den eviga kampen mellan hjärna och hjärtat. *ding, ding*
Om det är till någon tröst så fungerar allas hjärnor på detta vis - den primitiva delen av hjärnan vill oftast en sak, medan den förnuftiga och inlärningsbara delen många gånger vet att något helt annat behövs. And the winner is ...
Vänligen skriv oftare.
Du har gåvan att kunna behandla språket så det berör, använd det!
SvaraRaderaEn bok?
Söka krönikörjobb - (som jag gjort!)?
Hör av dig bara - du är saknad!
Åh, men denna blogg är så vacker... var är du? Har jag hittat hit för sent? Skriv mer! Snälla, snälla...
SvaraRaderaStormen, Var är du i livet?
SvaraRaderaAllt ok?
Har inte glömt dig och undrar hur du mår, hör av dig snälla.
Om du vill och orkar....?
http://www.youtube.com/watch?v=9G6_c8jvcjk
SvaraRaderaVar är du?
SvaraRaderaHär är jag! :)
SvaraRadera