jahaja..

Vad ska jag skriva om då??

Kan inte någon förslå något spännande. För annars kommer jag bara skriva om hur förbannat trött jag är på att vara Barbamamma.

Swoosh! Jag är en arbetare. Swoosh! Jag är en städmaskin. Swoosh! Jag är lagar mat medan tvätten snurrar i min mage som helt magiskt förvandlats till en tvättmaskin. Swoosh! Jag är en bro! I fall någon behöver en. Hade varit kul att SWOOSH förvandlas till en bank!

En vecka in i skolåret och jag går på knäna.

Tur att Mannen inte är här för då hade jag varit tvungen att swoosha mig till en sexbomb också. Och det orkar jag inte för jag orkar knappt ta en dusch för kl är tjugo över 10 på kvällen och jag kom precis hem till en sovande son jag sa hejdå till kl 07 i morse och jag måste upp klockan 05.30 eftersom jag börjar klockan 07.00 i morgon igen och igen och igen..

Jag måste gå ner i tid. Att arbeta heltid när man har barn är en helt fantastiskt usel ide. Fy fan.

Oj... Inte en siffra rätt där men jag är för trött för att skriva rätt.. God natt.

Kreativitet

Jag tittar in här hos min lilla blogg lite då och då i hopp om att jag kanske ska drabbas av lite kreativitet och få ner något. Det känns som om Gud spelar mig ett spratt. När jag har som mest att berätta så låser det sig. Kan någon svara på varför det är så?

Jag mår ganska bra. Om man nu ska känna efter så förbannat mycket. Gick tillbaka till jobbet i onsdags efter tre ljuvliga veckors semester. Landade i en arbetsplats i totalt kaos. Total! Första dagen fick jag jobb sju timmars övertid och ta hand om en kollega som mår väldigt dåligt pga en annan kollega som numera mår som han förtjänar. Jag ringde 100 samtal och skrek mig hes hos mina chefer. Nu är det förändringar på gång, personal ska omflyttas och våran chef kommer få jobba hårt för att få ihop gruppen under hösten. Att skrika sig hes är inte alltid populärt vilket jag nog kommer få känna på när alla mina kollegor är tillbaka. Bryr jag mig? Nej.

Mannen är bortrest. Så också mina sköna känslor för honom. Jag vet inte varför eller när dom åkte på semester men det känns svalt. Det har inte känts så länge men det oroar mig ändå lite. Kanske är det stressen med jobbet och kommande flytt och annat som spökar.

Eftersom det är rätt mycket som rör sig i huvudet på mig och min energi är rätt låg just nu så flyr jag. In i LOST. Påbörjar säsong 3 idag och är helt fast. Vi snackar ge-mig-mera-heroin-fast.

Jag inser att jag aldrig skulle stå ut om inte jag vore så välsignad med fantastiska vänner. I kollektivet finns alltid någon att hänga med, dricka lite kaffe och prata skit. Det finns så många djupa källor av klokhet i min närhet. Jag värdesätter dom oerhört. Jag hoppas dom vet det.

Nu drar jag något gammalt över mig ett tag till. Jag försöker att bara skriva i fall att jag skulle lyckas formulera något av verklig vikt.

Inte idag tydligen.

Hur mår ni mina Kära?