lördag 30 april 2011

Vårpyssel, släng och kollektivhäng.



Men hej härliga lediga lördag!
Vaknade tidigt, solen skiner och jag har hur mycket energi som helst. Slängt ut en gammal tv, sålt lillens våningssäng och bokat in en tid med en snickare som ska bygga en loftsäng åt oss. Grabbens rum ska målas och inredas så det passar en ung kille i ställt för en liten pojke. Det blir vitt vitt och rött rött blandat med rosa och orange. Jo, han älskar rosa och orange. Hans fotbollsaffischer med Zlatan och co har fått snygga svarta ramar och hans röda 50-tals lampor har fått ny el.
Det är nästan andligt att riva ut, slänga gammalt och inreda på nytt!

Snart börjar valborgsfirandet här i kollektivet. Vi gör det enkelt. Grilla lite, fika lite, hänga i trädgården och senare se brasan i all sin prakt. Fy fan vad livet är gott i dag.

Vad gör ni mina Kära?

fredag 29 april 2011

Det är lugnt på jobbet i dag. Tack hide Gud för Android market!
Published with Blogger-droid v1.6.8

torsdag 28 april 2011

Sköna Maj... kommer snart!



Och jag har lagt tomatskivor i en kruka med jord och täckt (tunt) med jord och med lite "tur och värme" blir det en planta! Tack Mångmamma för tipset! I morgon ska jag hämta frön från en granne. Ingen aning om vad fröna blir men blommor ska det väl för bövelen bli va? I kväll ska jag nalla plantor från gården. Jo, det tänker jag visst det! Det betyder ju tur eller nåt om man stjäl skott. Har jag hört.

"Hur sjutton får du det att gå ihop och hur orkar du?" frågade en vän härom dagen. Hon har precis börjat jobba igen efter att ha varit hemma i några år med sin barnaskara.
Jag får den frågan rätt ofta. För.. Jag arbetar heltid, är mamma på heltid, har en hel del åtaganden utanför mitt hem och försöker dessutom få in något slags socialt umgänge mellan varven.
Svaret är: Jag känner inte efter så mycket. Jag ifrågasätter det inte så mycket. Jag bara kör. Jobbar, äter, tar grabben på träning, tvättar några maskiner, drar ett varv med dammsugaren och gör mina dagliga rutiner och bara kör!
Sen i bland tar gasen slut och då är det oftast platt fall. Och då är svaret: det är bara några år kvar. Sen jävlar ska jag sova och köpa skor för hela lönen. Min yngsta son fyller 10 om några veckor. Men tills dess är det i bland bara att bita ihop och dra sitt arsle till fotbollsträningen med ett leende på läpparna!

I dag är det full gas. Men kroppen skriker faktiskt efter vila så jag drog i handbromsen och gick i strejk för resten av kvällen. Så snart blir det film och godis i sängen. Ska bara rycka upp lite små plantor först.

God Natt!

torsdag 21 april 2011

Bara för att han är 18 betyder det inte att han inte är min unge ju..



Jag till äldsta sonen över telefonen

-Jag saknar dig

-Eee.. okej.

-Vadå eeee okej?

-Ja? Det är väl okej?!

-Nä det är inte okej! Jag saknar ju dig för att du inte är här och det är inte okej?

-Ja ja jag fattar vad du menar okej?

-Nä sa jag ju knäppis! Inte. Okej.

-Nu lägger jag på mamma. Jag har träning om en timma och min tränare tycker nog inte heller att det är okej om jag inte är där han vill att jag ska vara. Som du. Men just nu kan jag inte göra dig nöjd så tränaren får allt i dag okej?

-Eeeee okej??

*klick

Men vänta lite nu. Blev jag just dissad av min son va?
Otacksamma snorvalp.

Nu rullar jag in mig i täcket och tycker synd om mig själv. Värt att begrunda varför man var tvungen att uppfostra en sådan självständig individ.


tisdag 19 april 2011

Seriöst!



Seriöst. Jag måste sluta upp med att försvinna så här för det enda det skapar är ett sug efter att få ösa ur mig allt som hänt i min frånvaro. Och nu när jag ska skriva så blir jag lite smått paralyserad för hur summerar man när man tycker att allt som händer är viktigt?
Funderar på vad ni skulle vilja veta. Vad vill jag veta när någon varit borta länge länge..

Mannen.
Vill ni veta?

I väntan på omröstningen i den frågan så summerar jag allt annat. Nästan.

Jag jobbar vidare på mitt skitjobb som personlig assistent. Personlig. Assistent. Jag svänger häftigt mellan känslan av att kasta bort min tid på ett skitjobb som jag i ärlighetens namn rätt ofta (och med enorm brist på ödmjukhet) tycker att jag är alldeles för bra för. Men när jag (på mina mer ödmjuka dagar) kommer hem redan klockan 15.30 till min son, orkar leka lite, orkar vara lite och faktiskt får lön varje månad så känner jag en enorm tacksamhet över att jag vågade välja ett skitjobb till förmån för min familj. För mig. Karriär kan man göra någon annan gång. Eller aldrig. Förverkliga mig själv kan jag göra ändå. Vad det nu innebär att förverkliga sig själv. Kan någon svara på vad det innebär?
Jag bor fortfarande kvar i min fina lägenhet med balkon mot söder och utsikt över tallar och granar. Liten men naggande god är den och bara min min min. Inga hyllor har jag fått upp på väggen men vad gör väl det? Jag trivs i min lya, i mitt fina kollektiv. Jag läser mer än någonsin. Just nu läser jag "Boven i mitt drama kallas kärlek" av Unni Drugge. Jag gillar inte Unni. Inte det minsta.
Jag har börjat träna. I helgen joggade jag för första gången i mitt liv. Tre dagar på raken. Och träningsvärken från helvetet infann sig. Men idag har jag ändå svettats en timma på ett danspass med den hett efterlängtade belöningen efteråt. Bastun. Med apelsin klyftor i munnen och balsam i håret. Tänk att man ska behöva bli 37 och halvfet innan man börjar ta hand om sig själv.

Det går går framåt. På riktigt. Har varken varit maniskt galen och uppåt eller deppig och sorgsen på länge. Mitt i mellan. Lagom så där.. Vardagen och dess eviga pussel faller på plats en dag i taget. Minstingen tränar bandy, tränar Taido. Nästan varje dag och hela förbaskade helgerna känns det som. Men det är värt det. Han är lycklig, aktiverad, stimulerad och nöjd med livet.
Tonåringen envisas med att fortsätta växa, fylla 18 år och inte flytta tillbaka hem till sin knäppa mamma. På hans födelsedag ringde jag och frågade vad han tänkt rösta på nästa val nu när han är en betrodd och myndig medborgare. Och hur han tänkt försörja sig nu när jag inte är ansvarig för honom längre. Min numera myndiga son svarade att han inte vet men att han för varje dag förstår mer och mer hur han blev som han blev. Med en sådan mamma liksom.

Jag har bestämt mig för att sluta köpa tråkiga kläder. Jag har en (löjligt liten) garderob full av tråkiga, praktiska vita, grå, svarta kläder. För varför skulle jag köpa en snygg tröja med stort mönster eftersom jag ändå aldrig går ut och svänger mina lurviga. Sådant jävla tänk är det slut på nu och idag köpte jag ett par leopardmönstrade byxor på indiska som jag tänker ha tillsammans med ett löjligt lyxigt linne i morgon när jag åker på planeringsdag med mitt skitjobb. Så det så jävla Social (mellanslag) Demokrater!

Det är i det stora hela seriöst jävla på tiden att jag tar hand om mig själv. Fysiskt, för jag väger för mycket. Psykiskt, för jag tänker för mycket. Tänker så mycket och gör så förbannat lite. Det gör mig trött. Tanken på att jag hela tiden måste "bli något" när jag för helvete redan "är något"! Så jag lägger den inbillade karriären bland hyllorna jag skiter i att sätta upp, satsar på att ta hand om det jag har, skiter i att söka kurser jag ända aldrig börjar och gör det lite bekvämare i livet som en alldeles vanlig förortsmamma med ett alldeles vanligt skitjobb, alldeles vanliga bandyturneringar hela förbaskade helgerna och lön den 25e.

Tack för era fina kommentarer (och youtubeklipp).

Så. Älskar ni mig fortfarande?