I´ll never tell.

Nähänä! Två hela kommentarer på karamellen jag lämnade över helgen (inlägget nedan). Bara för att ni är så in i norden tråkiga så ska jag inte berätta vad jag beslutat.

Trökrövar!

Goder morgon

Godmorgon världen! Klockan 07 tjöt Mannens mobillarm igång och naturligtvis vaknade jag medan han muttrade lite och vände sig om. I hopp om lite morgonsex kröp jag nära nära och blåste lite i örat. Fråga mig inte varför det kändes som en fin ide klockan 07 och jag var trött.

Men nej då. Mannen vaknade med morgonhumöret från helvetet och surade hela vägen ut genom dörren. Han får fan skylla sig själv som jobbar som ett djur hela veckorna och ändå tar på sig ett extrajobb.

Nu är i alla fall jag vaken! Tjoohoo! Kaffet har redan kallnat, huset är tomt. Liten sover hos bästisen och Tronarvingen ligger helt väntat och sover.

vad-ska-man-hitta-på?

Om vi utgår från detta trista inlägg så lär resten av dagen bli minst lika beige. Inga äventyr idag inte.

Jo föresten! Det här med barn. Mannen vill ju INTE ha barn. Hur skulle det vara om jag skaffade ett barn ändå? Genom t ex inseminering? Då "slipper" ju han eftersom bebisen biologiskt skulle vara min? Sug på den en stund ni.

Tjing!

Babyblues!

Ledig dag. Liten och jag behövde landa lite efter onsdagens besked. Det har nog inte riktigt gått in helt. Inte för mig. Jag känner mig varken lättad eller tacksam. Konstigt va? Min läkare kanske hade rätt. Jag kanske lider av det där stress syndromet i alla fall?

Vi har haft riktigt fint besök här idag. Min kompis R och hans sex månader gamla dotter. Underbara fina gulliga väldoftande glada lilla unge! R är ensamstående med sin dotter eftersom flickans mamma bestämde sig för att dra. Vi, jag och R, hängde mycket för några år sedan. Till min stora förvåning springer vi på varandra för några veckor sedan och det visar sig att han bor 100 meter från mig.

Mannen undrade vem eller vad han skulle oroa sig mest för. Karln som kommer och ska hänga eller den ljuvliga lilla bebisen. Jag påpekade att kombinationen är livsfarlig! En het man med en liten bebis! Oj oj oj..

Nåväl. Jag gjorde inget som skulle kunna äventyra mitt och Mannens förhållande. Men det var jättekul att träffa R och jag är helt och hållet kär i hans dotter. Så nu blir det mycket barnvakt framöver! Stackars Mannen. Han tror nog att det ingår i en kampanj för att föröka sig. Så fåfäng är han trots allt i bland. Allt handlar om honom.

Later!

Å så kan man fika med en av de finaste..

Fikade med I´ma i går. Hon har bott här i ett år och är redan så där tjenis med personalen på Muggen som man blir om man bott någonstans hela livet. Sådan är hon. Tjenis med folk. Hon känner alla. Berta på Medis och coola Max på hippa klubben. Min fina vän som jag känt sedan hon var en liten skit med rastaflätor. En hiphop-tjej som helst plötsligt blivit en Rocker. En brådmogen tonåring som växte upp och blev kvinna mitt framför ögonen på mig. Bara så där! Lite som en lillasyster.En lillasyster man tittar lite strängt i ögonen ibland när hon är heeeelt crazy och gör sådant jag aaaldrig skulle göra! Och sen skrattar vi lite åt det faktum att hon kallas för "**** från gärdet" i någons telefonbok och jag utmanar henne att göra en Facebook-cup.

Läs mer här!

Sen kom jag ju hem också och såg hockey med Mannen och fick ligga mega-mycket. Men om det kan ni inte läsa hos I´ma. Sånt får man inte prata om med henne. Hon fixar liksom inte att MamaJ har sex. Hon säger att det är som att höra att hennes föräldrar har sex och det vill man ju inte..Iiiiuuuhhhhh!

Hur som helst.

Det var härligt att träffa dig Smulan. Jag älskar dig massor! Massor massor massor!!

Ovisshet och domslut

Nästan två år av väntan, utredningar, förhandlingar, vittnesmål och rättegångar. Två långa år av dålig sömn, konstant oro, rädsla och ovisshet. Ovissheten är min värsta fiende. Jag klarar inte av det, att inte veta, att inte kunna planera eller slappna av och bara leva.

Jag har stått och tvekat. Är det någon ide att flytta till en stor lägenhet? Är det någon ide att planera semestern och lägerverksamhet? Hur ska det bli? Snälla Gud låt mig veta!! Vilken väg ska jag ta och vart är livet på väg?

Jag har upplevt rädsla. Men ingen som den här. Konstant närvarande, viskande, klösande och tärande. Ibland har jag tappat andan av utmattning och nervositet. Ångestfylld nervositet.

Men nu vet vi.

Liten stannar med oss.

Och så det där j-a samvetet.

Jobba en dag ledig nästa sen dags för jobb igen. Varannansdagliv. Säga till Liten att mamma måste jobba i kväll börjar tära. Jag får dåligt samvete om jag inte lägger honom själv men samvetet fullkomligt river sönder mig om jag helt oplanerat måste lämna honom hemma en kväll. Han är i goda händer när jag jobbar. Men ändå. Och eftersom jag inte riktigt varit i det läget att jag kan välja så har jag sagt ja. Men nu ringde jag min chef och sa att nej tack jag ska inte jobba på onsdag jag måste vara med min familj.

Samvetet drog sig undan lite. Nu sitter jag hemma, en närvarande och älskande moder med två dagar ledigt framför mig. Kvalitetstid med Liten och myspys.

Men var är då ungjävlen?

Jo, ute med kompisar, letar maskar, spelar PS och ränner i skogen med de andra barnen helt rosiga om kinderna.

Just det ja! (slår mig på pannan) Det där samvetet har ju inget med verkligheten att göra! Ungen skiter i om jag inte är närvarande och engagerad varenda vaken minut. Han kan sakna mig men så fort han ser mamma vid köksbordet eller får prata lite med henne över mobilen när hon jobbar sent så är världen okej igen. Allt är i sin ordning

Så eftersom min kombo redan har hand om hela skaran ungar på onsdag så tänker jag inte sitta hemma. Nope. Jag ska gå på stan, som man säger i Norrbotten, slösa upp en hundring eller två på HM och fika med I´m whop yo ass. Vi kan kalla henne det va? Eller ska vi förkorta det lite? Ass? Vad säger du.. Ass?

Nu ska jag i alla fall dra in Liten, titta honom över axeln när han gör läxorna och sen mysa lite innan det är lägg dags. Vilket i min värld betyder att jag lägger mig brevid honom, öppna en bok och somnar efter "Det var en gång..."

Go natt!

Tråkigt på göteborgska

Alltså. På veckorna när de flesta människor jobbar då jävlar har ni tid att blogga. Men på helgerna när de flesta är lediga.. Då jävlar är det tyst om er minsann.

Upprörd nu. Måste sova faktiskt. Jag säger som Rosy brukar säga. Trökrövar!

Och var är Simme??

Uppochnedvändavärlden

Out!

En sådan menlös dag då..

Jobbat hela dan, krattat halva min bakgård, druckit alldeles för mycket kaffe och det bränns bakom mina ögonlock. En trött kvinna. Kvällen har spenderats i soffan med minstingen och Harry Potter. Ljuvligt. Saknar en vän i norr vars son fyller år i dag. Saknar Mannen fast han trasslade till mitt hår senast på fredags morgonen.

Jag mår rätt bra i dag. Förutom att den där äckliga knölen i bröstet kommit tillbaka. Jag skulle länka men inlägget ligger i adressen jag stängde för att det finns andra äckliga knölar som vägrar hålla sig borta. Det är också därför jag haft kommentarsgranskning ett par dagar.

Knölen var ofarlig redan då när jag skrev om det i inlägget i bloggen jag inte kan länka till men fy fan vad tröttsamt. Hallå?? ETs mamma ringde och vill ha tillbaka den där utomjordingen du har i bröstet liksom!

Annars då?

Jo. Jag känner mig jävligt tråkig, inspirationslös och.. tråkig. Läser era bloggar och undrar vart min förmåga att skriva så det glöder tagit vägen. Eller om jag någonsin haft den? För just nu platsar min sörja mest i veckorevyns frågespalt för fjortisar. Blahaa blahaa blahaa...!

Jävligt frustrerande! Särskilt med tanke på att det fullkomligt bubblar av tankar, funderingar och analyser i mig just nu. Om livet, kärleken, bloggar skrivna av fjortisar med för stora bröst, förnekelse och dess förödande konsekvenser,medberoende brudar som dras till alkade skitstövlar och hur sorgligt det är när någon man tycker om upprepar beteenden som är skadliga för henne. Funderingar. Åsikter.

Massa saker. Viktiga saker. Roliga och jävligt tuffa saker!

Men neeeejdåååå... Ut kommer blahaa blahaa blahaa...!

Å så hans doft.

Jag vaknade mitt i natten av att mitt hår trasslat in sig någonstans mellan våra armar, händer och axlar. Mannen mumlar och drar mig närmare. Jag lägger mitt huvud på hans bröst och ligger tyst tyst för att inte väcka honom. En liten stund av stor lycka. Hans fingrar letar sig tillbaka och trasslar in sig bland mina hårslingor. Det gör lite ont när han sliter i mitt hår men jag ryser ändå av välbehag.

Han är så varm när han sover. Han luktar så gott när han sover.

När klockan står på 05.01 väcker jag honom. Jag viskar godmorgon och lägger mig över honom. Jag försöker få honom att stanna. Lockar lovar och pussar honom på magen.

Det är ljust ute och jag önskar för en stund att vi var i Frankrike i en vindsvåning med utsikt över Paris. Då hade jag kunnat tända en cigarett i det franska fönstret och vinka åt honom när han går mot jobbet. Jag älskar dom scenerna. A revoir mon ami!

Han pussar mig, säger hejdå och försöker trassla ur en tova i mitt hår men ger upp när han inser att han blir sen till jobbet. Jag drar täcket över mig och ligger en stund med hans t-shirt över mitt ansikte. Han luktar så gott.

Herregud vad jag älskar honom

Besviken

Min fina Tronarvinge skulle åka norrut i morgon. Hans klubb bestämde för att starta upp våren med att spela cup i vår gamla hemstad. Ett förslag grabben kom med mest på skoj. MEn lagledaren nappade till vår stora förvåning och glädje! Det är inte varje dag ett lag i Stockholm åker 100 mil norrut för att spela match. Grabben har varit nervös, längtat och laddat i en månad. I morgon var dagen han skulle spela mot moderklubben och gamla laget. Lagen där upp har också längtat efter chansen att få spela mot ett lag som är på den höga nivån som grabbens lag är. Det har varit spänt av förväntan helt enkelt!! Vad han har längtat!

Nu är det inställt. Vulkanen ni vet.

Jag är så besviken för min sons skull. När det stod klart att det inte skulle gå några flyg började jag gråta. Tronarvingen säger att det inte är något att göra men det var med tunga steg han gick till träningen för några minuter sedan.

Nu kanske några tänker: "äh vadå det är ju bara en fotbollscup!"

Nej, det är så mycket mer än så.. För honom var det jätte viktigt

Fan också!

Andas lite..

Känns bättre idag. Mannen var här i går och så fort han klev innanför dörren rann ilskan över allt "jävla jävulskap och jävla skit" av mig. När lillen somnat kröp vi ner i sängen, kramades och pratade om Gotland. Mannen har bokat en liten weekend-resa dit. Bara vi två, hotellfrukost och en massa massa...sömn. Eller hur??!!

Nu ska jag ta en lång promenad och njuta av min lediga dag.

Föresten. Jag vet att jag är urkass på att kommentera. Jag får urdåligt samvete för mina trognaste läsare och Kära lämna små fina spår efter sig. Men jag läser! Läser, skrattar, blir arg med er och funderar på hur ni har det. Vet inte varför jag inte får ner en kommentar lite oftare. Ska skärpa mig. Kanske. Äh, jag lovar inget.

Puss på er mina Kära!!

Jävla apa!

Som titeln till detta inlägg skvallrar om så är Stormen arg.

Så in i helvete låt-mig-vara-i-fred-arg!

I Tisdags skulle vi återigen få besked angående vårdnadstvisten. Fick vi det?? Nej! Återigen har dom skjutit upp det. Jag blev så arg att huvudet höll på att explodera.

Igår var jag hos tandläkaren som har en viss förmåga att tilltala mig som om jag vore fem år. Och inte bara mig utan tandsköterskan också! Whats up with that? "Nu ska vi pilla lite på den lillalilla tandsingen och då kan det göra lite ajaj!" Hade det inte varit för bedövningen hade jag talat om för henne vad jag tycker om bebispråk och hur förolämpande det är att tilltala sin kollega på det sättet. Men jag orkade inte utan bet ihop (tror jag, bedövningen ni vet) och gick hem med blodsmak i munnen.

Några timmar senare sitter jag hos min läkare och pratar medicin. Jag berättar för henne att jag ska ta ut min spiral och undrar vad som skulle hända om "olyckan" trots allt är framme?

"Då får du göra abort!"

PANG! Bara så där! Inga silkesvantar här inte. Nej då. Jag blev skitledsen. För i helvete. Säger man så till en kvinna? Det känns för jävligt. Jag vill gärna ha ett val OM jag skulle bli gravid. Men men. Mannen blir väl själaglad. Den jäveln. Den rädda "jag vill inte ha barn"-jäveln.

Ja, det är hans fel. Jävla jävel.

Och idag då? I det stora hela en okej dag. Till jag kom till apoteket. Dom har inte nikotinplåster. Den intet ont anande stackars unga tjejen som jobbade där fick ta två dagars samlad ilska.

Stormen: Varför i helsike kör ni med alla dessa kampanjer och uppmanar folk att köpa era varor om ni inte har dom inne?? Det är fan lika illa som att sälja en en sil med heroin i syfte att göra någon beroende och sedan säga: Nää, men nu har vi inget mer serru!

Jag vill ha en veckas ranson med 10 mg nikotinplåster. NU!!!

Hon ser gråtfärdig ut och in träder äldre och erfarnare kollega. Några få minuter senare går jag hem med ett paket plåster som han grävde fram någonstans i från.

Men jag har väl rätt? Visst fan borde väl apoteket ALLTID ha nikotinplåster inne? Och visst fan är det väl Mannens fel att jag måste ta abort om jag blir gravid?

Lite? Eller...? Skit samma. Jag är i alla fall fly förbannad på.. ALLA!

Piss off!

No Baby On Board

Nej. Planerar inga bebisar. Jag planerar att slippa vara skengravid varje månad, slippa gå med brösten i händerna för att dem känns som stenar och kanske tom gå ner några kilon i vikt.

Sen planerar jag att gå tillbaka till den ljuva tonåren och krångla med kondomer när det hettar till och vi ska knulla lite. Som om jag använde kondomer i tonåren liksom. Men nu ska spiralhelvetet ut i alla fall och ansvarsfulla som vi är så ska vi beställa hem en låda med 100 st kondomer.

Känner jag Mannen rätt kommer han hålla reda på min ägglossning och dra på dubbla kondomer. Han är så rädd för att vi ska bli gravid. Så rädd att jag nästan börjar mensa i pulverform. Man kan nog bli mindre fertil av en Man som upprepar "jag vill inte ha ett till barn" en så där 10000 gånger va?

Hur som helst.

Det är en process. Tanken att det inte blir några mer barn. Men skälen till att stänga butiken är rätt många. Jag är snart 36, Tronarvingen är 17 år och jag har alltså varit mamma sedan jag var 18 år gammal.

I alla fulla fall. Skiten ska ut.

Multitasking

Precis varit hos tandläkaren och min mun känns stor som en basketboll. Snart ska jag vidare ut i solen för ett läkarbesök och sedan raka vägen till jobbet.

I morgon ska jag till MVC och ta ut min spiral.

Det gäller att trycka in så mycket det bara går på så få dagar som möjligt. Har jag hört.

Vad gör ni?

Bowling och Barcelona då..

Bästa helgen på länge.

Min fantastiska förstfödda har fyllt år så lördagen handlade helt och hållet och bowling, fet och onyttig mat och El Clasico.

Det har varit perfekt. Långa frukostar, mycket skratt och mycket kärlek. Jag älskar helgerna. Det som saknas är Den Minsta, som kommer hem i kväll. I morse när jag och Mannen åt frukost slog det mig att inget kan vara bättre än så här. Våra barn är friska, vi är förälskade, solen skiner, Tronarvingen har haft ett leende på läpparna hela helgen och det enda vi måste göra i dag är byta däcken på Mannens fula Thunderbird.

Nu ska jag göra Mannen sällskap i duschen.

Bästa helgen. Fan vad jag är lycklig i dag.

Efterlysning.

Någon av mina irl vänner som läser det här?

VBK? Gamla moster eller kusin? Älskling, är du är?

Kom ut kom ut. Det är ingen fara. Jag blir inte arg.

Hoohoo?

Ni kan väl säga hej med namn och så så jag vet att det är ni på riktigt.

Nu mat!

Lite kakor, lite Facebook och lite jobb då..

I dag var det en herre som skrev till mig på Facebook.

Han undrade vart "bäste Storm" tagit vägen.

Men hallå vad smickrande. Blev genast oerhört uppblåst och såg hur Kisse slickar mina fötter i hopp om att få vara med i mitt gäng.

Eller hur..?

I alla fall så skickade jag adressen hit eftersom jag är självklart vill behålla de få men naggande goda läsare jag har!

Jag är ju lite hemlig. Och tänker ibland att man kanske borde kommentera järnet och på så sätt få nya läsare. Men jag är lite lat. Vad säger ni? Ni kanske kan rekommendera, länka lite och agera pr-maskin?

Eller är det att hora?

Hur som helst. Jag är glad för er som läser. Massa glad. Och det där jobbet som jag var och pratade om idag känns så där alldeles lagom tråkigt, vanligt, underbetalt och allmänt blaha blaha.. Men jag vill nog ändå prova för jag vill nog ha ett alldeles vanligt och trist blaha-jobb just nu.

Kakorna på bilden har ingen som helst relevans med texten ni just läst. Dem är bara söta.

Lite mera jobba då?

Jag har blivit kallad på intervju. För ett jobb jag inte sökt. Blev så klart lite överraskad men sa ändå att jag skulle komma för jobbet verkade rätt intressant. Har fortfarande ingen aning om vem som skickat det här jobbet min väg eller om någon jag jobbar med nu eller har jobbat med förr har rekommenderat mig till kvinna som vill träffa mig. Så jag drar med mitt CV i högsta hugg och hoppas att jag inte missförstått helt och dom egentligen söker en kärnfysiker. För det vore ju lite pinsamt.

Mår bra. Om man nu ska vara så förbaskat fixerad vid mående. Vi fikade, mös och firade mig tronarvinge i går. Känns overkligt att jag har en son som är myndig om ett år. 17 år. Borde jag kanske känna mig gammal? Nej inte va? Jag känner mest en enorm tacksamhet att han växer upp och har blivit en sådan fin kille. Hans pappa saknar honom jätte mycket, det hördes i telefonen när jag pratade med honom i går. Lillen och hans pappa har påsklov tillsammans och jag tror att dom har det jätte fint. Men lillen längtar hem och jag vill nog att han kommer hem nu. Huset känns lite tomt utan honom öven om det är skönt att ha lite ensamtid med tronarvingen.

Nä nu. Kaffe och sedan iväg på jobbintervju.

Wish me luck. Eller ring polisen om ni inte hört av mig på 24 timmar. Hehe..

Puss på er mina Kära!

Here we go again..

Och så kom den. Baksidan av myntet. Den andra sidan. Den tristare polen.

Nu känns livet så där "kan jag få slänga mig framför ett tåg nu med en mejsel framför mig för att vara riktigt säker på att hjärtat aldrig slår igen"

Hela middagen satt jag omgiven av underbara, pratglada och härliga människor. Apatisk, trött, förvirrad. Det är då själva fan att jag aldrig lär mig.

Plötslig trötthet, myror i benen, tryck över bröstet och en känsla av att jag glömt något betyder att jag ska ner för dykning. Ner och skvalpa bland de andra bottenkrälande krypen ett tag. Platsen där depressiva episoder sitter runt ett bord med och tävlar om vem som mår sämst. En syjunta för bi-polära. "Kastade du dig framför ett tåg?! HA! Det är ingenting. En gång la jag mig under ett SAS-plan med bensin i fickorna och kedjerökte. SÅ deprimerad var jag!"

Anyway..

Nu är det lugn och ro som gäller. Det kan lika gärna vara över i morgon. Och det är inte så illa som det skulle kunna vara. Jag har haft dagar då jag verkligen stått på perrongen och undrat hur det skulle kännas men ångrat mig när jag inser att jag glömt mejseln. Många år sedan som tur är. När jag drack var de depressiva episoderna hemska. Det var som att bli släppt mitt i en öken med blodiga fotsulor, en tom vattenflaska och en lapp där det stod: "Du kommer aldrig hitta hem"

I morgon ska jag jobba. Det blir bra. Sen ska jag hem och baka en tårta. Eller ja okej då. Jag ska svänga förbi konditoriet och köpa en. Någon jag älskar fyller år. Och det ska vi fira.

Så det vore liksom puckat att kasta sig då. Mitt liv är nämligen inte bara mitt. Det är fullt av människor som vill dela det med mig.

Något värt att tänka på va?

Sov gott mina Kära.

Låt inte några elaka monster under sängen hindra er från att slänga ner fötterna på golvet i morgon och ta livet med storm.

Fredagsritualer på en måndag.

Dom är sällsynta ögonblicken då jag får sitta bredvid min son i soffan, äta butterkaka med mjölk och skratta högt. Vi har en lite ritual vi upprepar ibland. Allt för sällan nu för tiden. Vi promenerar, pratar om hur fantastisk han är, drömmer stort, drömmer fritt. Vi pratar proffskarriär i Spanien, examen i psykologi och juridik direkt efter några spännande år som reseledare i Asien. Jag passar på att hålla honom hårt i armen, stryka lite snabbt på kinden och säga hur oerhört välsignad jag är som får vara hans mamma.

Vi pratar om skolan och hur höga krav han har på sig själv. Vi pratar om fotbollen och hur man är en ödmjuk ledare. Vi pratar om livet utan att gräva för djupt. Vi är här och nu.

Vi hyr film. Länge länge står vi sida vid sida och väljer. Jag tar fram tre. Han säger nej till alla. Vi gillar samma filmer men en del av ritualen är att stå länge och välja. "Mamma, den här?" ropar han högt så att alla, även det coola gänget längst ner kan höra. Jag börjar nästan gråta av stolthet. "Mamma, visst har vi sett Bronson och ångrade att vi hyrde den va?"

Jag tänker på när jag var en liten tjej och stod i godiskön bakom en flicka och hennes mamma. Mamman strök flickan på kinden och sa "klart du kan få en klubba också det är ju fredag"

Jag höll på att svimma så ont gjorde det. Jag ville också stå i kön med min mamma och köpa lakritspipor för hela veckopengen.

25 år senare står jag i kön med min son och ska se "Oh Brother were art thou".

Jag undrar om någon i det coola gänget i videobutiken tittar på oss och önskar att hans mamma eller pappa kunde ta sig lite tid och undra vad han gör på kvällarna. Jag får en impuls att stanna till, vända mig mot det coola gänget md tonåringar och le mot dom. Krama om dom. Men det gör jag inte. Så gör man ju bara inte. Nej just det. Helvete. Nästa gång ska jag göra det. Vi går hem och jag tänker: "Min unge är i alla fall trygg. Han är sedd och vet att vi bryr oss om var han är på kvällarna. Han kommer i sin tur se sina barn och dem i sin tur...En unge i taget Stormen. En unge i taget.."

Nu sover min son i soffan. En 190 cm lång ung man. 17 år "gammal"och jag har fortfarande svårt att förstå att Gud hade så stort förtroende för mig så han gav mig min förstfödda.

Det största i livet är inte att älska sina barn. Det största är när dina barn vet att dom är älskade

Kan jag få en 3a ångest tack?

Påsken är väl över nu va?

Jag är så in i helvete trött. Har som sagt jobbat hela helgen. Andra har sovit hela helgen. Några jag känner har varit på mini-semester eller helt enkelt bara tagit det lugnt med sina familjer.

Många, många har nog druckit alkohol i helgen. Jag hör och ser spår av bakfylla och ångest överallt. En vän som gjort bort sig för femhundrade gången ringde och grät, min kollega såg lite sliten och skamsen ut i dag. Läser bloggar som osar av ågren och på tunnelbanan kändes gårdagens festande rätt närvarande.

Nästa vecka, nästa helg eller kanske till och med i morgon kommer många av de skamsna partyprissarna sitta med ett glas i handen igen. Minnet av måndagens ångest är som bortblåst. Snart kommer det ju nya helger att festa på! Det som var ett kvävande problem för några dagar sedan är nu ett minne blott! För fan. Det är ju snart Kristi Flygare! Efter det kan man ta det lugnt.

Sen tillbaka till oron i kroppen, skammen för att man gjort bort sig och känslan av stress.

Kanske gör man snart den där kopplingen.

Alkohol-Oro. Alkohol-Ångest. Alkohol-Skam.

Kanske gör man det aldrig.

Jag är så oerhört vansinnigt LYCKLIG över att jag vaknade i morse, pigg, utvilad och inte det minsta bakis! När jag promenerade ner för Ringvägen i morse stannade jag upp en stund. Söder låg tyst och det var inte en människa ute. Vilket lyckorus! Jag är nykter, vet vad jag gjorde igår, orsakade ingen något ont och kan gå med huvudet högt idag. Så har det ju inte alltid sett ut. För sju år sedan hade jag legat bakom mörka gardiner nu och drunknat i självförakt.

Hoppas er helg varit fri från skam och ångest mina Kära. Nu ska jag koka kaffe för min ångestfyllda vän kommer snart hit för lite tuff kärlek. Ja det funkar förstår ni. Människor som stryker alkisar medhårs och tiger kan lika gärna sätta en kula i tinningen på dem och trycka av.

Men det är ett helt annat inlägg!

Nu ska jag och tronarvingen moffa i oss butterkaka och grillchips.

Ha en skön Måndag min Kära.

Åååå så!

Å så jobbade jag från 14.30 igår till 08.00 idag och tillbaka klockan 13.30 idag å så var det årets segaste dag och jag bara äter för jag vill egentligen ta en snus eller något med nikotin i för dessa skitplåster hjälper inte hela vägen.

Å så kl 21.00 fick jag till slut åka hem efter att ha jobbat alldeles för många timmar på ett dygn. Imorgon ska jag sova och låta bli att ta reda på om man kan suga på nikotinplåster och få en större effekt?

Å så blev jag helt nojig när jag stod vid min port och letade efter nycklarna in för ibland tror jag att det åker omkring människor i bilar och bara väntar på att få skjuta någon. Drive by liksom.

Å i morse kom Mannens mamma förbi och skulle hämta sitt barnbarn och jag sa att hon gärna får komma förbi fler gånger för jag tycker att det är märkligt att vi träffats två gånger på ett år. Hon skrattade till lite ungefär som "hehe eller hur??" Jag fattar inte vad den kvinnan går på och nu ger jag upp. Svärmödrar borde förbjudas.

Å nu är jag så trött att jag snart ser små grisar med vingar flyga omkring.

Dags att sova kanske?

Jamendååkervidå!

Påsken firas med dubbla pass i dagarna fyra.

Ha en härlig, rolig, sexig, mysig och skön Påsk min kärringar!

Pink Thursday

"Dear Sam

In Sweden we are celebrating Skärtorsdag today! I think you call it something that has someting to do with boxing? Why is that? You have to explain that to me some day.

Here we just call it Pink Thursday. And its a good day it seams cuz everyone gets off work a little earlier and the kids go on holiday. We have all kinds of national holidays and, as we call them in Sweden, Red days. For example: We have a very special day when we celibrate the cinammon bun! Isnt that just fabulous?! On the 1st of May (a red day) we first burn all the rubbage that has been hidden under the snow during the winter. While we all stand around watching it burn down to the ground (a liiiittle bit drunk usualy) we sing songs in the honour of a chick called "Sköna Maj". Thats Hot May in english. Lucky girl.

We have a day for a really nasty piece of bread with wipped cream on it. Semmeldagen All through Januari people are waiting for it, just longing to get a taste of the wipped cream. When that nasty bread day is over people swear to never eat the crap again. Until next year. Can you imagine? Everybody in Sweden so involved around a day devoted to a pice of bread?! You should see us on the 6th of June. That is the biggest national holiday. Thats the day we celebrate our great nation of Sweden.

But is it a red day? Are people talking about it? No.. Guess the red days are all taken by the buns, breads and burning hot chicks called May.

And I know. This day had something to do with Jesus. But hey. Im still full after the nasyt bread day so I cant be bothered.

Love Storm."

Morsning!

Godmorgon godmorgon det här är Stormen i ottan!

Ledig idag. Vaknade klockan 07. Whats up with that? Sitter just nu framför kombons lilla dotter och äter gröt.

Känner mig helt uppenbarligen piggare idag. Mannen var här igår och tog hand om mig lite. Det var en trött man som gick upp klockan 05 i morse.

blablahblah!?

Inget vettig att rapportera. Tänkte hänga med min vän Skåne-Anna idag. Ska det vara bindestreck där? Vad säger L8 eller Simme? Jag och Skåne Anna (provar utan också) ska i alla fall promenera, fika och köpa nikotinplåster till mig. Så chansen för lite galna inlägg är stor de kommande dagarna. Nu sak nikotinet kickas ut ur min kropp. Men nikotinplåstret får sitta på i några dagar så jag inte tar död på någon.

Vad ska ni göra idag mina Kära?

Flickan på bilden har inget med inlägget att göra. Hon är förmodligen mycket roligare än jag och vill säkert inte förknippas med en sådan här beige dag.