En sak till. Den här månaden känns det som om pengar växer på träden.

Jag har betalat alla mina räkningar (gör jag alltid), betalat min hyra (några spänn över 6000 kr. Tack gode Gud för att jag delar lägenhet just nu) gått till tandläkaren (fakturan sved värre än bedövningen), gett ungarna lite extra i månadspeng (700 till äldsta och 200 till lillen), växlat till 50 euro som äldsta ska ha med till Espana, betalt 1000 kr i fotbollsavgift (saftigt) och lagt undan 800 kr så vi kan fira min förstföddas födelsedag om en vecka. Sen ska den fotbollsspelande tonåringen ha nya fotbollsskor (dyra dyra) och betala 2000 kr för en resa uppåt för att spela cup (den summan tar nog tonåringens pappa hand om)

Simsalabim så har Stormen 3000 kr kvar till mat, gummistövlar åt lillen, hygienartikla etc etc.

Just ja. SL-kort för 700 var det ju också. Alltså 2300 kr kvar.

Jag känner mig FETT rik idag!

Tur att man är anpassningsbar. Förr sprättade jag 3000 kr på en pisskvart. Eller en kväll i baren med efterföljande taxiresor och annat puckat.

KACHING!!

F-a också. Kom på att elräkningen ska betalas. Så 1800 kr kvar.

CHING CHING!!

Bakom molnen å så ni vet..

Okej, en riktigt dålig dag. En dålig vecka. Eller för fan det senaste två åren har på många sätt varit en katastrof.

Men det har funnits ljusglimtar. Ibland har solen lyst i mitt ansikte och tillåtit mig att glömma.

Ljusglimtarna är ändå fler. Dom är så starka att den där skuggan som följt mig inte fått växa och ta över.

Mannen, mitt nya hem, mina nya grannar (L8 t ex), lördagar på olika IP´n när tonåringen spelar match, lillens stora glädje när han gör sitt första mål eller lärt sig att serva på pingisen. Insikter och erfarenheter som fått mig att växa. Bloggandet och de underbara människor som jag lärt känna här.

Sen våren 2008 har släppt taget om så mycket att jag tappat andan. Min starkaste egenskap är att jag, oavsett vad, aldrig slutar gå framåt. När jag står mitt helvetet fortsätter jag gå.

Jag ber inte Gud uppmärksamma hur tuffa mina motgångar är. Jag uppmärksammar mina motgångar om hur tuff min Gud är.

Jag tror att jag kommer sitta om en månad eller så och titta på de senaste två åren och vara stolt över mig själv. Jag klarar fan allt (Gud, det där var ingen bön)

Nu är jag trött. Jag har knappt sovit en blund på flera dagar. Kroppen gör ont. Nu måste jag ladda, njuta av lite ledighet, pyssla om mig och inte låta de kommande två veckornas väntant äta upp mig.

I morgon ska jag träffa Mannen. Vi har inte setts på några dagar. Jag har behövt lite avstånd. Vet faktiskt inte varför. Men jag anar. Men nu saknar jag honom enormt mycket.

Tack mina fina underbara för all energi ni skickat och kommentarer ni skrivit. Jag tycker om er.

Sov gott mina Kära.

Å SÅ DENNA JÄVLA VÄNTAN!!

Två timmar innan vi skulle få domen meddelar dem att det är framskjutet pga hög arbetsbelastning. Så nu måste vi vänta i två veckor till!! Jag blir fan galen av det här. Vi har hållit på i snart två år.
Jag har inte kunnat äta på två dagar, somnade sent som fan igår och har berättat för lillen vad som väntar. Idag känner jag mig svimmfärdig och lillen blir så klart förvirrad. Men han tar det förvånansvärt bra.

Men jag? Jag vill bara lägga mig ner och dra täcket över huvudet. Och sedan ligga så i några månader. Jag blir galen!

Inte en bra dag. Inte alls.

Imrogon

I morgon tisdag exakt klockan 14.00 kommer beslutet, domen.

Ett och ett halvt års tvistande, utredande är snart slut. När det är så här nära vill jag bara stanna tiden och skjuta det framför mig. Jag är rädd. Rädd, trasig och helt utmattad.
Två timmar efter beslutet kommit ska jag sätta min fina son på planet norrut till sin pappa. En sedan tidigare planerad semester.

Min advokat har fått stå ut med mina samtal idag. Fast det är inget vi kan göra nu. Nu är det bara att vänta...

Skulle behöva en massa extra energi och optimism nu. Och väldigt mycket kärlek.

Jag skriver i morgon kväll.

Ha en fin kväll mina Kära. Jag fäller ihop paraplyet för idag.

Kaffe med socker

Jag pussar minstingen på kinden och tittar efter honom då han går dom 100 metrarna till skolan och undrar hur jag kunde missa att han växt fyra centimeter på bara några månader. Min förstfödda har försovit sig och jag biter mig i tungan för att inte säga att han ska sova tidigare för vem vill väl vara en tjatig morsa. Sen rostar jag en skiva bröd åt honom och säger att han ska komma ihåg att lägga hans träningskläder i den svarta korgen för jag vill tvätta dem. Jag kokar mitt kaffe med två extra mått kaffepulver för jag gillar när det är starkt och sött. Sitter vid datorn och hör att min förstfödda äntligen gått upp. Tittar på högen med tvätt och kom just på att jag måste åka in till närmaste forex och växla till 500 euro som grabben ska ta med sig till Spanien om två veckor. Tänker att det är ganska trist att jobba när alla andra är lediga men skönt att vara ledig när huset är tomt på folk.

God Morgon min Kära.


(fortfarande nyfiken så läs och svara på inlägget nedan)

Funderingar under paraplyet

Pga av mitt lilla adressbyte så är ni ju inte så många som hittat hit.

Men jag undrar ändå:

Vem är du?

Hur gammal?
Var bor du?
Man eller kvinna?
Hur många barn?
Om du jobbar, vad jobbar du med då?
När grät du sist?
Och viktigast av allt.

Är du lycklig?

Berätta även om ni tror att jag vet.

Nyfiken på er.

Ett dygn av mitt liv

Det senaste dygnet har mest ägnats åt stilla tystnad i hemmet, lite film med arvingarna och kaffe med grannen.

Hur har du spenderat ditt senaste dygn? Med att sova, jobba, städa, ligga i soffan och dra, skriva ett kapitel i en bok eller vänta på det där samtalet som aldrig kommer? Kanske har du suttit vid din dator, skrattat åt någon annans elände eller tom gjort allt för att någon ska veta hur illa du tycker om henne eller honom. Har du läst något som berör dig eller sett en film som du aldrig kommer glömma.

Det senaste dygnet har jag också hunnit brusa upp lite, lugnat mig och sen mest blivit trött på människors behov av ilska och deras oförmåga att släppa taget. Eller deras nästan besatta behov av att häckla, äcklas och tävla i vem som kan vara vassast och elakast. Tänk att spendera sin tid så. Försöka komma på listiga elaka sätt att komma åt någon. Känna hur pulsen går upp och sedan sitta i sin patetiska ensamhet och gotta sig. Ensam. Och förundrad över att ingen bryr sig om en.

En del människor kasta verkligen bort sin tid. Istället borde man kanske gå ut, ringa en kär vän eller varför inte titta sig i spegeln och ställa sig frågan: "Blir jag lyckligare av det här?"
En vän till mig ringde och berättade att hon legat i sängen hela helgen. Och gråtit. Bara för att hon behövde det.



Ha en skön söndag mina Kära.

Ska vi dela med oss? Andra upplagan.

Ni är hjärtligt välkomna in under mitt paraply. Om ni vill.

Vill ni mina Kära?